Hej hopp alla läsare! 

Passar på att Tacka alla som är in och läser min blogg! (dela gärna med er av den till flera) Verkligen superkul. Ska bli bättre på att lägga upp ett inlägg varje dag! - skärpning Sara! ;) 

Som rubriken säger så har vi haft rensning av en massa massa massa saker här hemma :) Skönt att gå igenom förrådet inför flytten som sker snart nog. Min älskade var lite skeptiskt mot att börja rensa, men när jag räknade upp veckorna som var kvar innan flytt och tills bebis anländer så näst intill flög han upp på vinden och börja slita i sakerna! haha.

För övrig idag så har vi haft/har min mamma på besök. Ätit gulaschsoppa (kan ej stava riktigt till de) ;) men supergott var det iaf. Men, under tiden vi satt och åt så åkte jag på världens halsbränna vilket jag märkt att jag får allt oftare och oftare när jag äter nu, kanske bebisen som trycker på lite? 
I alla fall så bjöd den lille knoddisen på en rejäl super spark typ mitt på magen, ont gjorde de! Man märkte verkligen att både den och jag levde :) haha.

Imorgon ska jag in till staden en sväng och gå på projektutvecklingen, är även där via som jag har min blogg för att min "ledare" där har sagt att mitt projekt kan vara att 'skriva om att vara gravid' - jajjemen sa jag till de! Och försöker mig nu på det :)

Ska även passa på att avslöja en liiiten hemlis, jag och min 'ledare' ska på onsdag göra visitkort om/till min blogg! Jättespännande tycker jag :)

Nu ska jag fortsätta umgås med mamma & min sambo innan kvällen är förbi :) 

psst. glöm inte att ställa frågor eller skicka iväg en kommentar/gästboksinlägg till mig - det uppskattas.

xoxo S.

                                                       Bjuder även på mina egengjorda naglar :)

Hej! 

I hopp om att kunna hjälpa/stötta/rådge andra gravida så jag har bestämt mig för att berätta om hur min graviditet har varit hittills, en sammanfattning som jag kan säga är:

smärta, glädje, rädsla, ångest, lycklig, "liten igen".

Har inte alla exakta datum i huvudet men ska försöka mig på att göra ett så kortfattat inlägg som möjligt!

Det hela började i Okt/Nov,  vaknade mitt i natten med världens smärta i höger sida av magen som strålade ut i sidan av ryggen. Tänkte att jag kanske bara legat konstigt så försökte ändra ställning, men smärtan var så ihärdig att jag till slut fick lov att väcka min käraste, grät som en tok och bad han hämta en alvedon och en flaska med hetvatten i så jag kunde lägga de mot magen/ryggen, i hopp om att smärtan skulle försvinna fort så svalde jag alvedonen, vankade runt runt i lägenheten, la mig ner och grät ännu mer hävde dit flaskan och somnade senare ifrån smärtorna pga utmattning.

Gick några veckor, så hade jag tid hos MVC, berättade då om denna händelse och att jag hade en konstant molande värk just på höger sida, hon bad mig lämna ett U-prov. Och det visade inte nå bra saker, äggvita & blod i urinen, varningsklockorna ringde! Hon skickade oss (mig & sambon) direkt upp på förlossningen, där fick jag/vi komma in på ett mysigt och ombonat rum. Dom la mig i kurva som de heter, när dom kollar om jag fått sammandragningar, jag var ju ändå bara i V. 17-20? Det visade ingenting, fick träffa någon form av läkare (gynläkare tror jag), han 'slog' mig i ryggen för att kolla om jag reagerade på njurarna. Dom misstänkte njursten pga blodet i urinen. Gjorde ultraljud för att kolla att allt var bra med bebisen, vilket de var. En liten sten lättade då från hjärtat! I denna veva var jag väldigt rädd/orolig för att något var fel med bebisen. Fick komma ner på Akuten där dom tog prover och donade, slutade med att jag fick en kramplösande spruta (spasmofen) i magen. Smärtan släppte och vi fick åka hem. (rekomenderad till att komma in på akuten igen om smärtan återkom)

Det gick någon dag/vecka så kom smärtan igen! Ringde in till Akuten och fick grönt kort att de va bara att komma in. Sagt och gjort, åkte in, lämnade U-prov, tog prover. Det visade fortfarande samma dåliga värden som förut. Fick ett rum, men kunde inte vara still där inne.. vankade runt i korridoren pga smärtan. Tillslut fick jag ännu en spruta i magen, och fick åka hem. 

Dagarna gick åter igen och varje dag var en utmaning, jag bara gick och väntade på att smärtan skulle dyka upp igen.. Ett jätte stort oros moment som gjorde att jag knappt vågade gå utanför dörren. Sagt och gjort, smärtan kom tillbaka! När jag minst anade de, i alla fall så fick vi åka in igen, denna gång hade vi varit hos MVC tidigare på dagen. Slutade med att jag vart inlagt på OBSenheten. Fick dropp under natten. På morgonen dagen efter kom dom och sa att jag skulle få komma upp till Gyn för en ultraljudsundersökning på njuren på höger sida, sagt och gjort de med, fick åka upp dit, göra undersökningen och dom hittade inge fel. Alltså var/är det inte njursten? 

Blev utskriven efter den undersökningen, och gissa om jag var glad! Både mamma och min sambo kom och hämtade mig, lyckligt åkte vi hem och jag åt, sen sov! Inte kunde jag sova på sjukhuset.. och hungrig som en gnu var jag. 

Hade fått en bokad tid för att får komma på yttligare en ultjaljudsundersökning fast denna gång nere på röntgen.

Mamma följde mig in dit och jag fick vända och vrida på mig på det där bordet medans läkaren körde runt med apparaten och kollade gallblåsan, gallgångarna, blindtarmen, njurarna. Ingentign visade sig vara fel. 

Åter igen kände jag en stor tyngd, VAD ÄR DET SOM ÄR FEL?! Ovissheten började ta över min vadag vid det här laget, det var varken roligt, mysigt eller underbart att vara gravid! Jag ville verkligen inte längre. Mamma gjorde allt för att hjälpa mig med vardagen och hunden. Kände mig så liten och hjälplös, som en vekling rent ut sagt. Fast det var liksom min tur att bli mamma åt en liten och till en början hjälplös rackare...

Under dom här besöken blev jag "beårdrad" att ej vara själv, alltså jag måste ha någon upp i mig helatiden, utifall smärtan kom tillbaka. Det gjorde ju inte saken bättre, då vart man bara med nedstämd och hjälplös.

För att runda av lite så har dom fortfarande inte kommit på vad det var som utlösde dom här smärtorna, efter förr förra gångens besök hos MVC så visade det inget blod eller äggvita i urinen. Vilket både jag och barnmorskan jublade över! Och min älskade sambo, stackarn höll på att gå i bitar under dom här veckorna/månaderna som smärtan var som värst. Men jag är evigt tacksam att han fanns/finns vid min sida. Även för att min mamma var med under hela tiden. 

Så i alla fall så har jag inte haft någon sånhär smärta sen i Januari. Skumt - svar ja! Poff borta med den smärtan, inte grinar jag över de, men jag är så fundersam över vad det kan vara som gjort att jag haft så ont att jag inte kunnat gå/stå/sitta/ligga emellanåt... 

Med detta extremt långa inlägg så hoppas jag att mitt budskap kommer fram till er gravida kvinnor framför allt, att:

- våga fråga om hjälp av släkt/vänner runt om

- det är inget fel med att bli liten igen och känna att tryggaste stället är i mammas famn

- och framför allt! Ge inte upp hoppet. Det är verkligen en fin sak att vara gravid. Kan jag säga nu i efterhand, när jag har dryga 8 veckor kvar till BF. 

- var frågvis mot läkare och övriga runt om, frågar du inte får du inget veta!

Bakningsmagen i v 27 :)

Min lärdom av denna händelse är detta jag nämt alldeles ovan. Man ska inte vara rädd!

Fråga även mig om du har funderingar, inte bara om smärta osv, utan om vad som helst! 

(längst ner efter spalten på vänster sida finns det något jag döpt till "Gästboken!" skriv där över din fundering)

Hej hopp alla glada! 

Tänkte fatta mig kort om alla dagar som gått sedan jag bloggade sist :) Har varit lite mycket varje dag, så har helt enkelt inte orkat blogga utan slocknat direkt när jag kommit hem.. 

Lördag:
Vi bjöd hem min mamma och plastpappa på lite gofika :) min älskade sambo hade bakat choklad kaka med hackad vit choklad i - mums! :) Blev tillfrågad att köra ner plastpappa till Arlanda på söndagen, svarade ja på de.
Jag vart ensam hemma en lite stund, så plinga de på dörren, då var det granndamen under oss hon frågar vad jag gör..

Jag svara: ja.. ingenting, fixar mina naglar?

Hon: tvättar du? Det rinner vatten från taket i vårt badrum ner efter väggen.

(deras badrum är alldeles under vårat badrum)

Jag går och öppnar dörren till badrummet och möts av 1-2cm vatten nivå på golvet?!?! panik så stängde jag av tvättmaskinen och slängde ner handdukarna jag kom åt på golvet och började svabba med moppen.. 

Blev tillslut frå allt vatten, och fick dessutom ett nyskurat badrum ;)

Senare på kvällen åkte vi (jag, sambon, kusin o hennes man) in till stan på Manis, satt där och tog de lugnt, skönt att komma ut och se lite nytt folk :)

Söndag:

Kl 8 började bilresan ner till Arlanda. Blev stopp för kissning av människor/hunden och tankning :) plus en liten bensträckare strax innan Arlanda terminalerna :)

Mycket skön och avslappnande resa, kanonväder hela vägen!

Vinkade sen av plastpappa och åkte hemmåt igen, väl hemma så bestämde vi oss för att käka pizza, ingen orkade laga mat efter en sån avkopplande resa. Så mor min förljde med på pizzan med :) - riktigt söndags mys!

Efter att ha intagit en goood matbit så åkte vi hem, väl hemma så var vi så trötta att vi la oss med en gång :)

Dels för att sambon kliver upp 03:45 på måndag morgon för att hinna på jobbet i S-vall till kl 06.

Måndag:

Vaknade när käraste pussade mig hejdå. Hade jätte svårt att somna om sen, även fast jag var kanon trött.. men när jag väl tittade in i huvudet igen så ringde klockan. Attans! Var bara til att kliva upp, ut med vovven, och gå ut till korsningen utanför lägenheten, skulle möta kusin där för att åka med henne in till MVC. Skulle nämligen in och göra sockerbelastning. Det är nog det mest vidrigaste jag smakat på, gjorde en i början av graviditeten med.. inge godare denna gång heller! :( Går inte beskriva söt/slibbigheten! Plus att man inte får äta eller dricka något före heller.. de gör inte saken bättre. Efter dom två timmar jag suttit där och väntat så fick jag åka hem! Gusselov så hade jag med mig frukost i väskan! :) Godaste på länge. Åkte sen hem till min moster och sov där tills idag --->

Tisdag - allahjärtansdag:

Ja som sagt, sov hos moster tills idag :) Umgåtts med henne och två gullklimpar till ungar. Dock lite gnälliga till o från, men de får man räkna med ;) Vart bjuden på go'mat där, plus blåbärspaj till efterrätt - mumma! Och nu är jag hemma, saknar min darling och tänker en massa, som vanligt när jag är själv.. Den lille i magen gör sig allt mer och mer påmind! Kan inte sitta riktigt som förr, får oftare halsbränna, sover dyng dåligt, kan knappt gå vissa dagar. Det kallar jag kärlek! <3

psst! min sambo delar med sig av sina tankar och funderingar bla på: robertroim.bloggplatsen.se

Ja som jag har nämnt i tidigare inlägget så skulle ju vi (jag & R) på lägenhetsvisning i går, torsdag. Vi mötte upp "den roliga tanten" som jag kallar henne, alltså hon som sköter uthyrningarna på Finstavägen & fick komma upp och titta på en lägenhet på 2:a våningen, jätte fint verkligen. Dock är jag petig.. kanske för petig. Men köket var jätte trångt och i badrummet var de himla trångt för dom hade satt in en egen tvättmaskin, vilket vi också hade valt att gjort om vi flyttat dit. Den andra lägenheten på Hammarvägen var en visningslägenhet som 'Sköns bostäder' haft, men hon var snabb på att inflika med att man fick hyra den med! Vi gick in och kikade, ååh woohoow! Jag var hemma! Den ligger en "halvtrapp" upp (vilket är lagom när vi ska ha en liten och plus att vi har hunden) från köket såg man hela grönområdet,, väldigt fint med statyer och grejer! Och ett ännu större plus var att från balkongen i matrummet och vardagsrummet ser man hela stora och även roliga lekplats :) Kanonbra när den lille börjar vara ute, nära till allt :) Ica ligger 400m ifrån, bussen 10min ifrån och såklart ett bageri nära ;) Mums!Det känns bra att ha bestämt lägenhet nu, även om jag varit väldigt emot till en flytt men jag kan inte säga att de är/kommer bli hemskt eftersom jag ej provat. Staden är större och har bättre möjligheter till jobb senare, och eftersom jag vill att lill bebisen ska ha regelbunden kontakt med båda föräldrarna eller vad jag ska nämna de som så måste jag "offra" min hemby, jag kan ju alltid åka hem under dagen eller en helg :) Vilket känns bra! För övrigt så gick det super bra att åka tåg med Zafira :) Glad är jag för det. Även den lille i magen tyckte de va kul, eller kanske läskigt? Den rörde sig näst intill konstant under den timmens tågfärd :) Mysigt! Nu är det strax go'mat här hemma, min älskade håller på med kasslergratäng & ris :)See you later! Nu blir det mys här hemma ;)

Hejhej alla läsare!

Dagen började inte så bra.. höll på att missa bussen, men som tur fick jag åka med faster & kusin in till stan! :) - det tackar jag för!

För att nämna lite om bebisen så blir nätterna bara jobbigare och jobbigare! Trodde de inte skulle va så svårt att få sova med en lite extra stor mage, men ack så fel jag hade! Det är rena plågan att vakna varje gång man vänder på sig.. :/

Plus att den lille rackar ungen har hittat mina revben väldigt ofta, det känns att man lever när man får sig en kick! Men det är väl tur att den lille/a gör det med kärlek! I hope :) 

För övrigt är det en massa tankar som snurrat runt allt mer och mer i huvudet på mig.. 

Är det meningen att man ska bli ensam när man blir gravid?!

- vart tog alla spontana saker vägen?

- alla hitta på ute saker med en massa vänner?

- ska alla tokigheter bara försvinna?

Antingen har jag skaffat mig för mycket fritid så alla dessa funderingar kommit upp eller så har jag bara sett klarheten i hur vardagen verkligen har/ser ut? Eller blev det såhär när jag valde att bilda familj, flytta och börja om på nyy i en ny stad? 

Det jag menar är att enda sen jag var mindre eller yngre kanske de heter.. så har jag haft i bakhuvudet att jag vill bli en relativt ung mamma. Tro inte att det är enbart därför jag är gravid nu! Absolut inte, utan tvärt om. Denna bebis var inte direkt planerad i minsta detalj utan kom med ett chokande och positivt besked! Och såklart är jag ju kär i min sambo R. Det känns rätt med han, oavsett om vi haft de skit till och från, flyttat fram och tillbaka, men inget förhållande är en dans på rosor.

Så tråkigt det skulle vara om man inte kunde utmana relationen lite.. bara sitta och jama med som en välanvänd disktrasa...

Nog om tråkigheter osv.. nu ska jag packa väskan inför tågresan upp till sundsvall! Ska ju på två lägenhetsvisningar med min käraste då! :) Lite roligt händer de ändå i denna snurrande värld. Och glad är jag för det! :)

Uppdaterar mer imorgon, kanske jag avslöjar vart vi bosätter oss med den lille nykomligen sen ;) hmm.. vem vet?

xoxo S.

Hej hopp!

Natten till idag var verkligen inte rolig för fem öre! Va jätte trött vid 22 tiden, la mig för att sova.. men icke. 

Somnade vid 00.30 Vaknade igen 01.30, kände mig konstig, näst intill sjuk. Väl när jag somnat om vaknar jag av seeeeendrag i vaden!! å herregudarnas skymning vad ont de gjorde. Plus att jag inte kunde röra mig heller, pga dom där rackarns foglossningarna. - dom tar död på mig. När krampen hade lagt sig vaknade jag igen vid 06.30 - hur pigg som helst.. 

Tror min sömn börjar på att bli lite rubbad pga den lilla rackarns ungen i magen blivit så himelens stor och kraftig med sina vändningar i magen! =) mysigt, men jobbigt att vakna så pass mycket under en natt som man inte är van.

För övrigt idag så har jag fått en rolig nyhet idag av min sambo R. Vi ska på två lägenhetsvisningar på Torsdag :) - i Sundsvall. Hoppas det är någon vi tycker om, eller i alla fall kan fundera över! 

Så jag ska ta premiär tur med lilla Zafira på tåget, får se hur de går för henne :) (hoppas att de går bra)  

Nu ska jag slå igen mina gröna för att orka upp imorgon :)

& just ja, fick gööör god mat av moster idag :) - tack för de <3

ps. släng iväg någon fråga till mig om det är något du undrar över. Jag svarar gärna! :D

xoxo S. - bild på magen i v 27, mitt i bakningen.

Hej hopp alla läsare!

Ska nu försöka att ge mig på att göra ett inlägg via telefonen =)Idag har jag och magen varit in till stan på "projekt-Sigrid" som jag börjat på via AF, fast på cul.

Va lite tungt att gå till bussen imorse, blåste motvind så man grina halft ihjäl sig, men de gick ändå =)För övrigt så går jag in i graviditets vecka 31 ! Wihooow! BARA 9 veckor kvar ;)

Det är nästan så jag börjar räkna timmarna , har sånna börjar i..ja..vad ska man säga, pupp-benet :( fått "konstaterat" av barnmorskan att jag har foglossningar. Verkligen inget att leka med vissa dagar..

Ne, nog om der tråkiga. För att tillägga något roligt så är det underbart att känna den lilla skrotisen rör på sig.

Det är många som frågat nu på senare tid om jag/vi vet vad de är för kön på den lille krabaten, svaret är nej =) vi valde att inte ta reda på de, de kön som kommer ut blir vi lyckliga för :) Och vi har nästan allt klart nu, barnvagnen, bilstol, säng och de flesta baby kläderna finns redan hemma :)Nu ska jag fortsätta gratta min kusin som fyller hela 4 år :) åren går himla fort.

Puss & kram till er alla.

Ja jag vet inte vart jag ska börja, ena dagen är det kanon och nästa så rasar allt samman..

Vet inte hur jag ska göra för att det ska bli bra, ska jag lyssna på mr R eller helt enkelt följa det jag känner?

Det är nämligen så att mr R jobbar på annan ort, vilket gör att han tycker att det rent utsagt är jobbigt att pendla ca 1,5 timma till jobbet och 1.5 timma hem från jobbet varje dag. Det gör ju då att han enbart kommer hem på helgerna, åker tillbaka till orten där han jobbar på Söndagseftermiddagen. Man blir ledsen hela Söndagen för man vet att man inte kommer att ses på 5 dagar.

I alla fall så har han slängt fram förslaget att flytta åter igen, om jag inte minns fel så om det blir en till flytt så blir de 7 gången på 2år. Vilket gör att man inte hinner att få en riktig hemmakänsla innan man är på G att flytta igen.

Det jag är mest orolig för är att om det blir en flytt till den hålan som mr R en gång förstörde pga olika skäl, så kommer jag att sitta där, ensam med en liten bebis hela dagarna, ingen att gå till eller vända mig till om jag behöver. Ingen att be om hjälp/råd när man som mest kommer att behöva det. Och att åka buss i 30min för att ta mig till Hudik med en liten bebis är inget jag ser fram emot egentligen..

Grejen är ju den att jag älskar verkligen min gubbe, och vill att vårat barn ska växa upp med båda parterna. Men är det verkligen vad jag vill? Lämna allt mitt trygga för att sitta ensam med en liten hela dagarna? 

Som sagt, det är mycket som snurrar i hjärnan.