Jajjemen! Idag är det bara ynka 2 dagar kvar till beräknat datum! 

Det känns skumt att det är så nära, vi fick ju reda på att det fanns ett litet liv där inne så pass tidigt så hela graviditeten har känts som en evighet. Vi har nu vetat om det i 35 veckor. Helt otroligt! 

En "berättelse" som jag tänker på varje dag är just den dagen vi fick reda på att lilla 'skrotis' fanns där inne.

Det var soligt & fint, jag & min älskade gubbe bodde i ett hus i Söderhamn.

Jag hade nämnt för han att enda sen semestern i Leksand sommarland 1,5 vecka innan började jag reagera på att jag mådde jätte dåligt på morgonen, hade ofta halsbränna och kände mig allmänt uppblåst.

Han tittade på mig & sa "ja.. vem vet, du kanske har en bulle där inne" & skrattade gott!

några dagar senare skulle vi åka på en mini semester uppåt i landet, till min sambos mormor.

Jag mådde jätte dåligt den morgonen som vi packade in allt i bilen innan vi skulle åka. Vi skojade till det med att vi skulle stanna på ungdomsmottagningen i Söderhamn innan vi fortsatte våran resa, för att få saken svart på vitt. 

För att inte glömma bort, så var min mens drygt 6dagar sen, det har den a l d r i g varit under hela min tid.

Sagt & gjort, vi letade oss fram till ungdomsmott. Tur som vi hade så hade dom dropp in på graviditetstest just den tiden vi anlände. 

Damen där var trevlig & jag förklarade läget för henne, hon visade mig toaletten & dess tillbehör där inne. 

Jag kissade en skvätt & hon tog över muggen, stoppade ner en sticka & startade ett tidtagarur.

Det gick ca 10 sek sen stoppade hon klockan & tittade på mig, nervös som jag var glodde jag tillbaka & kände mig helt ansiktslös. Hon frågade "vad skulle du välja om det visade positivt?" 

"Behålla det såklart!" sa jag och skrattade lite lätt. 

( under denna stund satt sambon ute i väntrummet )

Hon fortsatte med "Ja men då får jag säga Grattis!! testet vi nyss gjorde behövde inte ens gå 'tiden ut' innan det visade plus, det kom med en gång de!"

Jag fick nummer till MVC på en lapp & tackade för mig & gick ut i väntrummet där min gubbe satt och väntade..

Han tittade upp och sa "vad har du för lapp?!" 

Jag log som aldrig förr, hade jag inte haft öron hade mitt smile snurrat runt huvudet. Svarade "vi måste ringa ett samtal och boka inskrivning..."

I samma veva som jag avslutade meningen så vart jag själv i väntrummet, ingen sambo kvar inne där, bara jag och dom mysiga fotöljerna... jag begrep verkligen ingenting, stog i några sekunder innan jag reagerade & började sedan att leta mig ut för att kolla vart gubben tog vägen. 

Väl ute så ser jag han stå där i hörnet av husknuten, så jag går sakta fram & frågar om det var så tokigt allt i hopa?
Han tittade upp, dy blöt om kinderna och överfyllt i ögonen. "är du inte riktigt klok?!" frågade han mig, och fortsatte.. Det är den bästa dagen i mitt liv!!

Jag själv vart så glad att jag började gråta, vi stod mitt på gatan, kramandes & gråtandes.

Det är den bästa dagen i mitt liv med! Och jag kommer aldrig glömma denna "historia" om hur vi fick reda på det.

Det kändes verkligen att det var våran tur nu, det var våran dag & ingenting annat fanns. Det var bara vi & den lilla knölen i magen.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej igen! Jag har verkligen underskattat det här med tiden vad det gäller småbarnsförälder...trodde minsann i mitt stilla sinne att jag hade all tid i världen att blogga, men tyvärr så har det hamnat på is alldeles för länge. Slänger in en kort ...

Ja som sagt, idag regnar det ganska sakpligt ute. Men inte gör det mig något då jag ändå blivit förkyld och är hängig. Nu ligger oron i att Adrian ska få någon form av dunderförkylning med.. då blir det inte kul!   Dom senaste veckorna sen sist...

Igår var vi till BVC för första gången här i Sundsvall. Fick jätte ett jätte bra bemötande av sköterskan där, vilket var en lättnad. Vi pratade om allt möjligt som har med bebisar att göra och Adrian fick så mycket komplimander av henne att man näs...

Jajjemen! Idag fyller min lilla prins 14 dagar - helt otroligt hur fort det har gått.  För 14 dagar sen denna tid låg jag med en ryggmärgsbedövning och tyckte det inte var så farligt att föda barn.. Får tårar i ögonen när jag tänker tillbaka på d...

Ja, då sitter vi, våran lilla familj i bilen och är på väg med första flyttlasset upp till Sundsvall.  Dagen har varit jätte bra, faktiskt. Med tanke på all röra som varit runt om oss nu.  Stackars lilla pojken min flänger runt och förstår ingent...