Hej & hallå alla läsare!

Det var evigheter sen jag skrev ett inlägg, anledningen är att servern legat nere för uppdatering osv..

Men nu är jag här igen och har en del att dela med mig av! =) Både bra & dåligt. 

Med 3 dagar kvar till beräknat datum så ska jag som sagt göra en så kort sammanfattning som jag kan sen senast.

Förlossningen

Ringde till förlossningen en kväll för att jag trodde att jag hade läckt fostervatten, och gör/har man gjort det så innebär det en ökad infektionsrisk för bebisen. Så efter jag beskrivit för damen på förlossningen så beslutade hon att jag skulle komma in för en koll. 

Sagt & gjort, jag åkte in, min kusin skjutsade mig :) - tack för det!

Väl inne så fick jag ligga i den berömda CTG-kurvan och lyssna på bebisen, allt såg bra ut, bebis var pigg & aktiv. 

Dom vela att jag skulle ha en binda på mig och röra på mig i minst 1 timme & komma tillbaka så dom fick undersöka riktigt. Jag & kusin åkte ner på donken, sen upp på BB-väntrummet, där vankade jag omkring för att hålla mig rörandes.

Dom undersökte bindan & bad mig lägga mig i gyn-stolen för att dom vela göra en "riktigt" undersökning med. 

Åh fy rackarns för den undersökningen säger jag bara! Attans vad ont det gjorde. Dom använde sig nämligen av metall instrument för att komma åt riktigt, en i form av en spade och den andra som en tång. Kall och obehaglig var dom. 

Allt såg bra ut och jag fick åka hem igen!

Åter i kontakt med förlossningen pga oro ang förvärkarna några dagar senare

Dom kom inte som på en beställning utan började göra mer och mer ont, fast dom ej kom regelbundet. Jag var så trött och slut eftersom dom kom på dagen kl 14 och höll på till och från hela natten till nästa dag, den dagen jag ringde in. 
Fick prata med en jättegullig BM (barnmorska) & hon vela att jag skulle komma in för att dom vela kika på både bebis & livmodertappen.

För er som varit gravida eller är, vet nog hur en sån undersökning går till.

Och för er som inte vet: dom känner med fingrarna på livmodertappen för att kolla hur "utplånad" den är, sen ska alltså krympa från 3cm till 0cm & öppna sig från 0cm till 10cm innan bebis kan komma ut.

Väl inne så kom den där berömda CTG-apparaten fram igen och dom kopplade mig till den, jag frågade vad siffrorna på skärmen betydde & fick inte så mycket mer till svar än "det ser bra ut" så vände undersköterskan & gick ut.

Jag vart så besviken på hur jag vart bemött att jag fällde en tår.. 

Efter jag legat i kurvan kom BM jag pratat med i telefonen & frågade om jag vela gå med på en undersökning. 

Japp! svarade jag, för jag vela bara bli klar och åka därifrån.. 

Hon undersökte och sa: Vad jag känner så har den börjat mjukna upp sig och du har öppnat dig ca 1cm!

JIPPIIIE! tänkte jag i mitt stilla sinne, äntligen händer det något. 'bebis, du är så välkommen'

Hon berättade även för mig att efter en såndär undersökning så kan man få sammandragningar och känna en irriterande känsla i livmodertappen. 

En incident som gjorde att det åter igen vart ett besök på förlossningen

Jag & min sambo Robert vart utbjuden på middag på resturang i Iggesund av min mamma & hennes gubbe.

Vi bestämde oss för att gå dit upp eftersom min älskade gubbe råkade tvätta bilnycklen så det ej gick att starta bilen... men jag älskar han lika mycket ändå :) det kan hända även den bästa.

Halvvägs framme så fick vi stanna för att tåget skulle gå förbi, och där hände incidenten, en gubbe försökte ta livet av sig, så min gubbe sprang ut på spåret och fick bort karln i fråga i sista sekund innan tåget kom! Och just när min gubbe börja springa mot spåret vart jag så rädd/ledsen att jag slrev rätt ut & (ursäkta språket) jag kände hur det rann till mellan benen på mig. Vi fortsatte upp till resturangen och väl där var jag i kontakt med polisen osv osv.. 

Då slog tanken mig, ' tänk om det var vattnet som gick, att det är därför jag är blöt mellan benen '  

Pratade några ord med mamma min och gick på toa för att fräscha upp mig. Sen satte vi oss och åt.

när vi satt där vart sammandragningarna allt värre men jag försökte förtränga dom så gott som det gick, vi var kvar en stund och sen gick vi hem. 

Tog mig en varm dusch & gick och la mig. Minns inte riktigt om det var dagen efter eller två dagar efter som jag var i kontakt med förlossningen ang detta med sammandragningarna osv. Mamma & jag åkte in för en undersökning åter igen med kalla instrument och en BM som undersökte livmodertappen, fick gå runt på stan 1 timme igen med binda för att kolla om jag läckte. Läkaren sa innan vi gick att "det är 50% chans att du blir igång satt när du kommer tillbaka" 

Jag fick panik eftersom min sambo då var på jobbet, så mamma fick gå och ringa han. En stund senare var han på förlossningen. Och till det tråkiga, det var ingen förändring, och inget lekage. Fick åka hem igen.

5dagar senare

min sambo stannade hemma resten av den veckan som dom sa att det inte var en förändring, men trött och slut som jag var, och dessuton jätte orolig ang mina förvärkar så beslutade han sig för att stanna hemma med mig, för att stötta och finnas där utifall något skulle hända. 

Min BM från MVC centralen ringde och vi pratade igenom allt som hon läst i min journal & sa att "Sara du måste få sova! Annars orkar du inte med en förlossning! Jag erbjuder dig en sovdos." Hon förklarade även vad en sovdos var men jag avstod, envis som jag är..

Min mamma vart mer och mer orolig för mig då jag bara låg och grät, grät, grät & grät helatiden för att jag inte orkade mera. Hon vart så tokig på dom i Hudiksvall när dom ej lyssnade på vad jag sagt osv, så hon ringde ner till Gävle. 

Dom vela att vi skulle komma ner, väl nere fick jag genomgå en till undersökning och allt dom sa (lika som dom sa i Hudik, lite noncharlant) "allt är normalt & det är en pigg bebis där inne, vi kan erbjuda dig en sovdos"

Jag vägrade ta emot den först, men fick till svar "då får du skylla dig själv..." 

Grinade åter igen en skvätt & fick med mig en sovdos hem som bstod av: 1 bricanyl tablett, 2 citodon & 1 insomningstablett. 

Den Fredagen var jag så deprimerad att vi gick ut på en liten bya krog med nära & kära för att få något annat att tänka på.. dock varade de bara någon timma. Sen gick vi hem. 

Väl hemma, grät jag igen och tyckte allt var pest och pina.. Tog mina tabletter emot min vilja och somnade tillslut som en stock.

Det är iprincip allt som har hänt sen sist, dock tog dessa tabletter i sovdosen bort alla mina förvärkar, skönt men ändå jobbigt då jag kommit på i efterhand att dom jobbar emot sig själv när det gäller vissa saker på sjukhus/bb/förlossningen.

Dom har sagt till mig att dom ej vill sätta igång mig pga att jag var överviktig innan jag blev gravid, och det kan medföra risker & kejsarsnitt. Men ändå, om jag nu skulle gå över tiden så blir det igångsättning med risk för kejsarsnitt. Hur tänker dom då? 

När dom inte vill göra en sak 1vecka innan beräknat datum, men kan absolut göra det om jag går över 2 veckor, då bebis är ännu större & kanske till och med förstor för att födas normalt.... 

Detta gör mig snurrig i luvan, men det blir nog bra vilket som intalar jag mig själv. Bara bebis behagar att komma ut till våra famnar så blir jag nöjd.

                                                      Mamma & pappa längtar efter dig, hjärtegrynet <3

                                                              Magen v.39+4 alltså graviditetsvecka 40. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej igen! Jag har verkligen underskattat det här med tiden vad det gäller småbarnsförälder...trodde minsann i mitt stilla sinne att jag hade all tid i världen att blogga, men tyvärr så har det hamnat på is alldeles för länge. Slänger in en kort ...

Ja som sagt, idag regnar det ganska sakpligt ute. Men inte gör det mig något då jag ändå blivit förkyld och är hängig. Nu ligger oron i att Adrian ska få någon form av dunderförkylning med.. då blir det inte kul!   Dom senaste veckorna sen sist...

Igår var vi till BVC för första gången här i Sundsvall. Fick jätte ett jätte bra bemötande av sköterskan där, vilket var en lättnad. Vi pratade om allt möjligt som har med bebisar att göra och Adrian fick så mycket komplimander av henne att man näs...

Jajjemen! Idag fyller min lilla prins 14 dagar - helt otroligt hur fort det har gått.  För 14 dagar sen denna tid låg jag med en ryggmärgsbedövning och tyckte det inte var så farligt att föda barn.. Får tårar i ögonen när jag tänker tillbaka på d...

Ja, då sitter vi, våran lilla familj i bilen och är på väg med första flyttlasset upp till Sundsvall.  Dagen har varit jätte bra, faktiskt. Med tanke på all röra som varit runt om oss nu.  Stackars lilla pojken min flänger runt och förstår ingent...